Mikuláš Galanda

Medförfattare till den slovakiska modernismens enda manifest och dess mest markanta pionjär. Född i Turčianske Teplice började han 1914 studera måleri vid akademien i Budapest, men kriget avbröt studierna; i Prag gick han Konstindustriskolan för V. H. Brunner och akademien för August Brömse och Franz Thiele. Från 1929 undervisade han i Bratislava, där han delade ateljé med Ľudovít Fulla och 1930 – 1932 gav ut Fullas och Galandas privata brev tillsammans med honom; 1933 blev han professor vid Konsthantverksskolan.

Hans mödrar, stigmän och lyriska kvinnogestalter förenade kubismens och expressionismens lärdomar med inhemska motiv; som tidskriften DAV:s förste grafiske redaktör och medgrundare av den moderna slovakiska bokillustrationen vann han en silvermedalj på världsutställningen i Paris (1937). Han dog plötsligt vid fyrtiotre års ålder; han är begravd på Nationalkyrkogården i Martin, och i hans födelsehus i Turčianske Teplice visas sedan 1991 en permanent utställning av hans verk.