Zolo Palugyay

En expressiv lyriker inom den slovakiska modernismen, vars liv slutade på Ďumbiers kam. Sonen till en lågadelsman från Bodice nära Liptovský Mikuláš målade redan som soldat vid den italienska fronten; han studerade vid akademierna i Budapest (Ede Balló) och Kraków (Władysław Jarocki), i Berlin och Hamburg och 1924 – 1926 vid Hans Hofmanns skola i München. Efter hemkomsten gick han med i Slovakiska konstnärsförbundet och vandrade med Janko Alexy och M. A. Bazovský genom Turiec, Orava, Horehronie och Liptov på jakt efter bilden av Slovakiens mest typiska trakter; 1930 studerade han med Bazovský i Frankrike, Schweiz och Tyskland.

I september 1935 gav han sig från Štefánik-stugan ut på en vandring som han aldrig återvände från; hans kvarlevor hittades först sommaren 1936 nedanför en klippvägg — med ryggsäcken i vilken hans teckningar hade överlevt. Hans balladartade landskap och gestalter i folkdräkt förvaras i dag av Slovakiska nationalgalleriet; i hembyn Bodice står ett minnesmärke över honom.